maiz

Idag försov jag mig igen. Och idag träffade jag den sura lapplisan med mustasch igen. När jag kom till parkeringen fungerade inte automaten så jag sket i att lägga i någon lapp utan sprang upp till jobbet direkt. Tänkte att jag får fixa det där på rasten. När jag tittar ut genom fönstret ser jag att han står vid min bil och skriver en lappjäkel. Jag kutar ner och försöker förklara att jag bara skulle gå och hämta plånkizen på jobbet. Han var helt arg och stenåhrd och sa att jag redan stått där en kvart. Jag går med lessamma steg mot automaten och han sätter sig i bilen för att fara. Efter ett tag ropar han genom fönstret:

Lisan "Vad gör du? du behöver inte betala"
Jag "men vadå, jag ska ju stå här hela dan, ska jag inte betala då?"
Han vinkar att jag ska komma till bilen.
Lisan "Jag makulerar den här"
Jag "va?"
Lisan "ja, jag tar bort den, raderar"
Jag "Åh, men va? oj, fan va snällt"
Lisan "hehe, ja, men du var ju så söt. God jul och trevlig fortsättning"

Sen far han. Min hjälte i mustasch. Jag har en fling med lapplisan. Yes. Bra att vara söt om man tjänar 450 spänn på de! väldigt bra.

Förövrigt så är jag less på alla varelser av typen människor just nu. Man ska bara hålla på anpassa sig hit och dit och det verkar alltid bli fel ändå. Jag orkaaaaaaaaaar inte bry mig om någon. Jag vill stänga in mig i en grotta och ligga i ide tills det blir sommar och alla blir happy-summer-icecream-in-my-hand-people.