maiz

Det har kommit ett besvärligt pirr och gästat min mage, inget bra pirr utan ett sånt där pirr som egentligen bara vill bort men hittar inte riktigt vägen ut. Det var till och med nere och pirrade i min fot igår och imorse lite i handen. Jag har fått för mig att det svävar något sorts ångestmoln över hela Umeå. Kanske är det höstmörkret som har börjat tynga? Eller har jag flyttångest? Eller fylleångest? Eller hylleångest?...(bara för att det rimmade)
Men det känns lite bekant att jag vid minsta lilla förändring liksom stannar upp och blir medveten om livet. Får lite ångest över det som varit, över det som komma skall, över.. allt. MEN MEN vad är det och sitta och skriva om på en blogg. Fuckit, allt äger. Umeå äger. Äggsallad. / Iza